Krönikor

Kvinnofrid?
Nu står vi åter framför helgen. Julen innebär för de flesta att man äter gott i släktens och goda vänners sällskap. Men för många kvinnor och barn så innebär julen ett helvete! En av de storhelger som man fasar för! I år infaller julafton på en lördagoch det innebär att redan på fredagen, i många familjer, så börjar den fasa som ska genomsyra hela helgen. Sönderslagna möbler, tårar, blåmärken, långa och tunga nätter med dålig sömn. Granen, som man själv släpat hem och med barnens hjälp pyntat, blir omkullkastad eller utkastad via balkongen. Med pynt och allt! Julmaten, som man lagt ner så mycket besvär med, duger inte utan den blir kastad i ansiktet på en för att det inte passade just då. Den kanske var saltlös eller köttbullarna kanske inte smakade som mammas. Det är fel på allt men man vet inte vad som är fel! Och det händer inom alla socialklasser. Det är inget arbetarklassfenomen! Det kan vara just Din närmaste granne som blir slagen i jul. Det kan vara din egen mor eller syster. Hur många kvinnor och barn måste denhär julen söka sig en tillflyktsort på annat håll? Vem av Er tar emot en kvinna med barn som behöver gömma sig för en psykopatisk man? Hur många av Er slänger en liten tanke åt alla dem som får utstå detta lidande och helvete på jorden just denhär julen? En liten glädje i smolken är kanske att det inte är så kallt ute. Det finns en chans att ingen behöver sätta livet till i kylan i alla fall. Men hur många kvinnor blir denna jul mördade av sina män eller sambos? Det återstår att se! Och lyssna om Du hör en kvinnas skrik. Skruva inte upp ljudet på TV:n utan titta ut och se om Du ser något på gatan utanför ditt fönster eller kolla om det är från grannen ljudet kommer. Och ring i såfall polisen så kanske Du har räddat livet på åtminstone en kvinna. Vill som avslutning be Er alla att tända ett ljus för de kvinnor och barn som i jul blir utsatt för våld.
GOD JUL
© Cattis

Internationella kvinnodagen 2005
I Sverige mördas en kvinna var tionde dag av sin man, fd. man, sambo eller annan manlig närstående.
Var fjärde kvinna i enbart Sverige är en misshandlad kvinna.
Undra hur det ser ut om man tittar på dessa siffror runt om i hela världen, vågar vi tänka den tanken?
Hur många barn runt om i världen blir moderslösa pga. av dessa siffror?
Idag är det den internationella kvinnodagen, en dag jag anser är en betydelsefull och viktigt dag. Jag önskar på ett sätt att denna dag inte hade behövts, men tyvärr gör den det.
Jag anser att den internationella kvinnodagen är en hyllning till kvinnorna, alla kvinnor som lever fria, alla som lever isolerade på ett eller annat sätt och att vi denna dag bör och ska hedra, minnas alla de miljontals kvinnor som blivit mördade direkt eller indirekt av sina män för att dem var just dem.
Vi säger så fint att vi lever i ett land med jämställdhet, men gör vi det?, jag tycker inte det. Jag talar inte enbart om lika lön för lika arbete eller så, nog för att det är viktigt. Nä jag talar om det mer vardagliga., om en kvinnas fria vilja, hur många gånger tas den inte ifrån kvinnan?I Sverige mördas en kvinna var tionde dag av sin man, fd. man, sambo eller annan manlig närstående.
Var fjärde kvinna i enbart Sverige är en misshandlad kvinna.
Får en mamma själv välja att vara hemma och ta hand om sitt/sina barn? Nej, skulle en mamma göra det anser samhället att denna kvinna är arbetsskygg och att hon har hamnat i en kvinnofälla, är det verkligen en kvinnofälla att vara hemma och sköta sina barn? Hur många män tar inte ifrån sin kvinna hennes fria vilja? Först att bryta ner henne psykiskt sätt för att sedan utöva sin makt på henne, verbalt, psykiskt, fysiskt, sexuellt och ekonomiskt, har vi verkligen inte kommit längre i vår utveckling?
Jag tycker att vi idag börjar med att hedra, minnas och hyllar kvinnan för att hon är den hon är, inte för att hon borde vara någon annan, och detta ska vi bära med oss alla dagar framöver, inte bara idag. Vi kan och ska förändra.
Johanna

Är demokratin en biologisk defekt?
Året var 1938. Det våldsamma spanska inbördeskriget rasade på tredje året, och Generalísimo Francos fascistiska armé skördade seger efter seger. Dess triumfatoriska intåg i de städer som hade varit lojala mot den konstitutionella regeringen firades med massavrättningar, hänsynslösa förföljelser, obarmhärtiga fängelsestraff och tortyr. Tiotusentals fångar trängdes i anstalter och provisoriska koncentrationsläger där de fick vänta på en summarisk rättegång. Vilda bestar.
"Männen, sägs det, är till sin natur våldsamma varelser. De har ju testosteron i kroppen, och detta hemska ämne driver dem att våldföra sig på kvinnor och andra offer."
Men Francos armé var inte enbart ett enormt dödsmaskineri. Den var också en fanatiskt katolsk organisation i sann korstågsanda och en hängiven förkämpe för den gamla, goda, rätta, traditionella vetenskapen.
Armén hade därför en ganska stor och välutvecklad avdelning för psykiatri där omfattande experiment och spännande projekt drevs fram med Generalísimo Francos varma stöd.
Chefen för detta psykiatriska centrum var översten, doktorn och professorn Antonio Vallejo Nájera, en riktig vetenskapsman som hade ett eget projekt. Han forskade om "de relationer som finns mellan individens biologiska och biopsykiska funktioner, och den politiska demokratiska kommunistiska fanatismen".Doktorn Vallejo Nájera fick använda ett par tusen republikanska fångar till sina experiment. Ett tiotal Gestapo-agenter hjälpte honom när det visade sig att något kirurgiskt ingrepp behövdes för att undersöka de fanatiska republikanernas inälvor eller helt enkelt för att hitta den republikanska fanatismens centrum i deras abnorma hjärnor.
Den vetenskapliga metoden har i alla tider visat sin oöverträffliga effektivitet. Vetenskapen har successivt bevisat att den enda mänskliga rasen är den grekiska, den romerska, den gotiska, den ariska, den västeuropeiska, den vita. Den har successivt bevisat att universum är en sköldpadda, en orm, en elefant, ett fyrkantigt bräde, en sfär och ett platt mysterium. Vid varje tillfälle har oliktänkande bränts på bål, eller torterats eller offrats på kunskapens altare.Vi måste därför vara mycket försiktiga när vi diskuterar vetenskapliga ämnen.
Nåväl. Professor Vallejo Nájera lyckades bevisa att det fanns en häpnadsväckande "parallellitet mellan den biopsykiska personligheten och marxismen". Han konstaterade att marxismen inte var någon ideologi utan en biologisk abnormitet.
Vidare upptäckte han att kvinnorna var överrepresenterade i alla de republikanska demokratiska och marxistiska organisationerna, och lyckades förklara detta fenomen på ett vetenskapligt sätt:
"Kvinnornas mentala svaghet betyder att det feminina psyket snarare hör till det djuriska eller i bästa fall till det barnsliga."
Inte nog med det. Professor Vallejo Nájera dokumenterade de baskiska nationalisternas genetiska abnormiteter, samt de biologiska mutationer som drev de katalanska republikanerna till nationalismens vansinne.
Detta var ett enormt steg framåt för vetenskapen, eftersom världen fick lära sig att Francos nationalism var ärorik och normal samtidigt som alla andra nationalismer var bara resultat av biologiska störningar.Slutsatsen var lysande:
Republikaner, marxister och demokrater var "schizoida individer som styrs av medfödda, genetiska drifter till att störta den sociala ordningen".
Jag har tänkt på allt detta under de senaste dagarna, eftersom den aktuella debatten om kvinnomisshandeln och dess orsaker till en del har präglats av en biologisk argumentation. Männen, sägs det, är till sin natur våldsamma varelser. De har ju testosteron i kroppen, och detta hemska ämne driver dem att våldföra sig på kvinnor och andra offer. Tomas Eriksson, forskare i rättspsykiatri vid Medicinska forskningsrådet påstår att mäns våld har biologiska och inte sociala orsaker och visar en häpnadsväckande parallellitet mellan det manliga våldet och testosteronproduktionen. Ju mera testosteron i kroppen, desto flera våldsbrott.
Först trodde jag att Tomas Eriksson skulle bevisa att just våld mot kvinnor, eller den systematiska kvinnomisshandeln kunde relateras till någon särskild molekyl i testosteronets kemiska struktur. Men ack nej, det var inte fallet, så jag fick nöja mig med en sanning som att "våldsbenägenhet i allt väsentligt är knuten till det manliga könet genom biologiska mekanismer". Så klart.
Tyvärr ger denna vetenskapliga sanning inget svar på följande:
Varför har talibanerna en strängare attityd mot kvinnor än svenskarna?
Varför finns det våldsamma män som bara och uteslutet ger sig på kvinnor?
Varför misshandlar vissa män sina egna fruar och bara dem och ingen annan?
Varför var kvinnomisshandeln vanligare under medeltiden?
Varför har jag använt mina ungdomliga testosteronresurser i en gerillarörelse, samtidigt som andra har föredragit att misshandla kvinnor och barn?
Att aggressionen har biologiska betingelser är något så naturligt som det faktum att vi äter för vi har ett biologiskt behov. Men indier äter inte nötkött även när de är jättehungriga. Muslimer och judar vägrar äta fläsk även i en nödsituation. En del latinamerikaner äter gärna marsvin, vilket betraktas som oerhört barbariskt bland svenska barn. Många folkslag älskar hundar, om de serveras väl grillade.
Det finns ingen biologisk mekanism som förklarar alla dessa bisarra beteenden. Vi vet ju att det normala är att äta lutfisk, korv, kött av alla slag och mycket grädde på allt.Människan är inte bara en "biologisk mekanism". Hennes kärlek, aggression, avund, sexliv, politiska övertygelser, hat och drifter styrs inte bara av hormoner, som förresten inte är bara ett eller två utan hundratals. Testosteron är bara en av de miljontals faktorer som ingår i vilken mänsklig beteendeprocess som helst.Varje människa är en oskiljaktig del av en historia, en grupp, en kultur, ett socialt liv. Aggressionen är en biologisk mekanism som hjälper människorna (inte bara män) att försvara sig och sina kära.
Men historien, samhället, kulturen och civilisationen har gjort aggressionen till en social mekanism, ett verktyg för att erövra makt, förtrycka de svaga, råna och plundra, misshandla och tortera.Att försöka förklara det mänskliga beteendet genom att enbart titta på dess biologiska betingelser leder till ett totalt utraderande av mänsklighetens historia.
För min del har jag aldrig slagit en kvinna.
Inte ens en örfil, ska Ni veta, kära läsare. Jag känner mig inte bättre eller sämre än någon annan för den sakens skull. Jag har ju haft häftiga aggressioner i mitt liv, och alla dessa har jag uteslutande riktat mot vad jag betraktade som orättvisor.
Hat? Jag har hatat två eller tre individer under mitt sextioettåriga liv, men jag har aldrig låtit hatet ta kontroll över min själ eller min kropp. Därför accepterar jag inte den biologiska argumentation som vill sätta mig i den gemensamma kull av våldsmän där kvinnomisshandlare, torterare, sadister och satanister kramar varandra.
Ja, allt detta tänker jag på medan jag väntar det evigt försenade pendeltåget, detta infernaliska fanskap som nu kommer varje timme och aldrig i tid. Skurkarna som driver denna tvivelaktiga verksamhet har tagit bort drygt hälften av tågen men fortsätter att kräva hundra procent av priset.
Jag häpnas över trafikanternas tålamod och passivitet. Var är deras testosteron någonstans? Är de modiga bara gentemot sina fruar och barn? Vågar de inte protestera, skrika, hävda sina rättigheter och sin värdighet?
Kan någon professor förklara för mig vilka biologiska mekanismer som ligger bakom denna passivitet, denna obeskrivliga självförnedring? Nej, den kemiska aggressionen i labbet har föga att göra med den invecklade labyrint där vi, alla små människor, desperat letar efter våra egna lösningar, anpassar oss till överhetens övertramp och försöker utlösa våra aggressioner och vredesutbrott på olika sätt som stämmer med våra erfarenheter och värderingar.
Vetenskapen är bra. Men den är värdelös utan sunda förnuftet.Vi alla har ju gott om hormoner.
Hur vi använder dem, ja det var en annan femma.
© Carlos Vidales